"Upp och hoppa Tor och slå på trumman bror", sjung jag och Morfar för två veckor sen.

Jag hade världens bästa Morfar! Han ställde alltid upp på oss barn & barnbarn... Han fanns alltid där, när jag var glad och när jag var ledsen. Han var "tuff tuff cool"!

Morfar blev 85 år.

Mitt brev till honom:

Vi ses när min tid är inne käre vän! Jag tror jag har fått ett uppdrag att sprida glädje med min musik.. Och jag tror inte du vill se mig ledsen Morfar. Jag lovar att jag ska lyckas någon dag med det jag håller på med. Du kommer alltid finnas i min vardag och i mina tankar. Älskar dig

"Upp och hoppa Tor”:(

/ Ditt barnbarn Björn Wallgren

Tisdagen den 9:e februari 2010 kommer jag alltid komma ihåg!

..................................................

Varför blev det såhär... Skrev jag när det tog slut mellan mig och Erica!

Sen hände det något!

Jag har börjat blivit som någon typ av "my name is earl"...

Ser möjligheterna framför alla problem.

Jag tror jag har börjat hitta en positiv sida utav livet... Som jag alltid får höra är ju livet en gåva. Var rädd om den. Du bestämmer själv över den.. Du gör vad du vill med den.. Istället för att dränka mina sorger i saknad utav Erica.. Så tar jag varje dag med en positiv tugga av glada tankar och ser allt fint som jag har runt om mig. Tänk att jag fått världens bästa vänner, lärt mig spela gitarr, inte har några sjukdomar, får mat och tak över huvet, kunna andas, kunna vara med, kunna älska, kunna tycka om saker, ha känslor, uppskatta människor, ha världens bästa familj, ha världens snällaste farmor, farfar och mormor och ha ett hjärta för alla… När jag sitter varje morgon med kaffemuggen och har detta positiva tänk så ser livet mycket lyckligare ut..